söndag 31 maj 2009

Att vara sexig i en hammock. Nä, inget naket.

Jag är en mycket otålig person som har vansinnigt svårt för att bara koppla av och inte göra ett skit.

Men idag är jag trött. Och efter lite ommålning av ett par utomhusbänkar bestämmer jag mig för att skita i alla andra projekt.

För jag är astrött.

Så jag tar en bunt tidningar och lägger mig i hammocken. Efter en stund känner jag att jag nog ska dra igen ögonlocken lite.

Vi har värsta-bästa hammocken. Man kan nämligen fälla ryggstödet, och på så sätt farvandla den till en dubbelsäng. Så jag gör det.

Jag somnar som en klubbad säl.

I ungefär 3,5 minut.

Sen väcks jag av ett enormt dån, och jag tror för ett ögonblick att det är flaggstången som håller på att välta över mig.

Det tar några sekunder innan jag inser att det var mitt eget snarkande som väckte mig. (Jag har opererat bort mandlarna, men när jag är extremt trött så snarkar jag.)

Och eftersom jag är pollenallergiker och därmed täppt i näsan, så har jag dessutom sovit med öppen mun.

Inga konstigheter, om det inte vore för att jag upptäcker att halva ansiktet är blött.

Jag ligger och sover i mitt eget dregel.

Väry sexigt.

Mors Dag.

Att vara mamma och alltid vakna runt halv 6-6-tiden på morgnarna är ingen bra kombination med att det är Mors Dag.

I synnerhet inte när talibanen går till sängs vid 22-tiden och maken vid 02-tiden.

Så jag ligger i sängen och trummar med fingrarna. För talibanen tjallade nåt om frukost-på-sängen-mamma!...

Men vid 07.45 konstaterar jag att jag har fått djupgående liggsår. Jag måste upp. Jag måste ut.

Så jag smyger upp och ställer mig i duschen.

Och eftersom vårt badrum, projekt-färdigt-2003, inte har något dörrfoder så hörs skvalandet vida runt kvarteret.

Mycket riktigt, 40 sekunder senare öppnar talibanen dörren och frågar varför jag inte ligger i sängen.

Så jag hoppar ur duschen och i sängen igen.

Och eftersom det känns något konstigt att sjunga Ja må hon leva, så hör jag maken sjunga "Mamma Mia, here I go again......". Bra fantasi där måste jag säga.

Och i nästa vecka ska jag till den lokala present- & prylaffären och tacka innehavaren för hennes utomordentligt goda smak. Och minne.

lördag 30 maj 2009

Lugn och fin. Andas för fan.

Vaknade ju strax före 5.

Och har hållit igång som en skållad råtta hela dagen;

Åka till IKEA och pimpa sig lite till lekstugan. Tänkte att Stockholmarna var upptagna med antingen Elitloppet på Solvalla, alternativt Stockholm Marathon.

Icke.

Att man aldrig lär sig.

Hem. Packa in make och taliban i bil för storhandla. Make sur som satan för att veckonotan gick på strax under 3000 kr. Kan KANSKE bero på att han bjudit hem folk ikväll.

Det var ättika hela vägen hem och muttrandes nåt om att hustrun sabbat hans agenda. Att det var hustruns fel att han inte skulle hinna ordna Mors Dag-present.

Hustru fick tokspel och undrade stilla om han möjligen landade i Sverige i går kväll samt informerade om att han vetat om förestående dag åtminstone i ett år.

Hustrun skiter fullkomligt i alla matkassar vid hemkomst utan går direkt ut till boden. Sliter fram gräsklipparen, som det senaste året verkar stå HUSTRU ingraverad på. Maken har noll koll på hur den fungerar utan tycker att det givetvis är viktigare att skriva ut fakturor. Men först är han borta en timme och jag kan bara hoppas att det blev en dyr timme.

Dryga timmen senare är hustrun klar, och har också därvid övergivit tanken på att lobotomera maken under kommande natt.

Hustrun fortsätter med att borra upp diverse hyllor i lekstugan och kan konstatera att den inom kort är färdigpimpad.

Vidare städar hustrun upp i trädgården efter talibanen och hennes kompisars lek. Hustrun fortsätter sedan inomhus med tvättmaskinsfyllning och tömning. Bädda sig lite sängar. Plocka sig lite prylar.

För att 17.40 falla ihop i soffan för en stund.

Dock en jävligt liten stund då gästerna snart kommer. Det ska fixas mat, det ska dukas, det ska pyntas.

Sa jag att gick gick upp vid 5.00?

Jag kommer somna med huvudet i jorgubbar och glass.

Jag veeet att man inte ska vara våldsam.

Men ibland önskar jag att det var tillåtet att spöa sina män.

I alla fall en endaste gång om året.

Schyssta ra'

Den 30 maj och ingrodda vanor.

Apropå att stirra sig blind på en almanacka:

Talibanen är som en häst på väg till grönbete: extas över det varma vädret. (Som ska uppåt 25 grader idag.)

"Mamma, mamma, kan vi ta fram min pool idag?!"

"Nä, det är inte sommar än, det är för kallt."

"Men mamma, när är det sommar då?!"

"Den 1 juni."

Sent ska syndaren vakna. Eller inte.

Jag måste ha syndat något oerhört i mitt liv eftersom Gud nu straffar mig med att väcka mig 04.55 en lördagmorgon.

Oerhört.

För till och med fågeljävlarna har sovmorgon.

fredag 29 maj 2009

Finally!


Det bästa jag sett idag.

Skansen, here we come.

Denna dag skall jag och maken tillbringa på Skansen.

Tillsammans med ca 60 andra.

Dvs samtliga barn, fröknar och föräldrar i vårt föräldrakooperativ.

Den årliga utflykten med andra ord.

Som innefattar kommunala färdmedel såsom den så kallade Nockebybanan (två-vagns-rälståg..typ), tunnelbana och buss.

Det finns två saker jag genuint avskyr.

Skansen

och

kommunala färdmedel, med en miljon bakterieåkande människor i varierande storlekar.

Så jag tar bilen in.

Och parkerar utanför entrén.

För vis av erfarenhet så vet jag att man är totalt slut när dagen når sin ände; backe upp, backe ned, ohhh så söta djur, rida sig lite ponny, klappa sig lite älg, jaga sig lite påfåglar, äta sig lite kladdig matsäck.

Så nu snörar jag på mig ett par Louis Vuitton-gympadojor och tar med mig lite glamour in bland apor och annat kryp.

En ny dag. Utan mordbrännare.

Gårdagens sittning i Svea Hovrätt gav mig en rätt bra insikt i hur vårt rättssystem är uppbyggt.

Och jag orkar inte tänka på det igen.

Men så mycket vet jag, att om jag någonsin hamnar på fel sida om lagen, ja då är det viktigaste att leta efter en säljare som för min talan.

Helst en gammal Elektroluxsäljare som omskolat sig till advokat.

Och så kan man ju hoppas på att man stöter på samma fullkomligt inkomptetenta, icke pålästa åklagare, som i pausen avslöjade att hon bara längtade ut till landet.

Sen kommer jag avråda alla jag känner att starta business i de branscher där den här typen av människor huserar.

Och efter samtal med erfaret folk inom lagens sfär kan man konstatera att dessa småkryps mycket vanliga syn på hur man har ihjäl konkurrenter, kanske inte står i paritet med övriga medborgares syn på hur man hanterar saken.

Detta som hände oss är tydligen allt annat än en ovanlig händelse.

Men det skrivs aldrig om det.

Du anonym.

Du som kommenterade anonymt i föregående inlägg, läs gärna min kommentar jag lämnade åt dig där.

torsdag 28 maj 2009

När jag dör.

Har suttit och pratat med några kompisar ett par timmar.

Och det slår mig att man aldrig/sällan pratar med sin respektive om hur man vill bli begraven. Och sånt runt omkring.

Jag kom på hur jag vill ha det.

Jag är en ytlig jävel.

Maken får se till att bränna mig, sen får han först åka in till Louis Vuitton-affären på Birger Jarlsgatan och diskret strö ut mig lite hur som helst i butiken. Gärna bland väskorna och skorna.

Sen får han ta sig till "min" Tiffany-butik i Las Vegas. Och då käre make, då går du in och sen går du till vänster, förbi första monterdisken, vidare neråt. På vägen så strör du mig lite här och där, för det är många juveler jag vill ha i den butiken. Så det kvittar liksom. Men INTE bland vaserna. Dom är fula.

En liten sak jag undrar över bara.

I den här rättssalen hängde två enorma kristallkronor. Med både glödlampor och stearinljus.

Stearinljusen hade varit tända. Det syntes.

Under 5 timmar försökte jag komma på ett enda litet tillfälle när det är egalt att tända stearinljus i en kristallkrona i en rättssal i Svea Hovrätt. Många i:n blev det...

Jag kunde inte komma på något.

Istället fantiserade jag om dessa hovrättsråd, domare och andra människor med konstiga titlar, kanske hade avancerade "firmafester" ibland;

Läderklädda domare som kröp omkring på golvet med nån läderboll fastklämd i munnen, den ende kvinnan i samlingen kanske var en dominatrix (härskarinna under en s/m session....kolla vad jag vet, hehe) och dom gamla gubbarna var undergivna små herrar med läderhuvor, som bad om att bli piskade...om och om igen.

Ehh.

Jag drog visst iväg lite här känner jag.

Men det var svårt att låta blir att dra på smilbanden när jag satt där och funderade.

Hellre det än att verkställa en annan fundering.

Att kasta mig över bordet och slå ihjäl dessa två små jävla kryp som satt där och log.

Snart.

Nu kommer strax två gamla kompisar, så jag ska umgås med normala människor i några timmar.

Kan behöva det efter dagens 5-timmars pass i Svea Hovrätt. Vilket jag återkommer till lite senare ikväll.

Kan bara säga att, hade jag inte fördomar före, så har jag det nu.

Herrejävlar så förbannad jag är.

Min man. Dr Jekyll & Mr Hyde

Jobbtelefonen ringer och jag hör en make i andra änden.

Ylandes om varför jag inte har tagit in talibanens stolar och skrivbordet från altanen.

"Fatta'runte att allt blir förstört och håll inte på med såna här projekt om du inte kan avsluta dom."

Freeze.

Jag håller alltså på att slipa ovanstående och då helgen tog slut i söndagskväll, så täckte jag över skrivbordet, utifall att det skulle regna. Hennes små stolar ställde jag ut först i går. För tanken var att jag skulle slipa i går kväll.

Så när jag hör orden "....om du inte kan avsluta dom" så brinner hela peruken.

"DU KAN FAN FÅ SE PÅ AVSLUTA PROJEKT! JAG KAN PACKA IHOP HÄR PÅ EN SEKUND! Hur i helvete kan du säga så?!! Vad sägs om att helgen tog slut!! VA,VA,VA" Och exakt vad vann du med det här samtalet? Vad är problemet?! Låt skiten stå så tar jag hand om det när jag kommer hem!"

TJONG, på med luren.

5 minuter senare så ringer han igen.

"Nämen godmorgon älskling. Hur mår du idag?!"

Jag stirrar på luren och undrar från vilken planet han kommer ifrån.

Men leker leken.

Och nu kommer han och hämtar mig för rättegången.

Detta är min vardag.

Ålväjs.

Lagens stympta arm.

Idag ska jag på rättegång.

Nä.

Maken lever.

Än så länge.

Vi ska på rättegång och se vad det är för jävla rättssystem vi har, som låter en anstiftare till mordbrand, där en 19-årig var på god väg att bränna ned en av våra butiker, gå fri.

Ja, mordbrännaren fick samhällstjänst.

Men idioten som beställde ett stycke nedbränning av konkurrerande butik, han gick fri. Trots åklagarens bevis med samtalslistor från mobilen. Och trots att 19-åringen golade som aldrig förr.

"Jamen du mannen va, min mobil ligger i butiken va, vem som helst kan låna den va mannen."

Så det är Hovrätten som gäller.

Sen får vi se om jag har med mig en make hem, eller om han anhålls för mord på ett stycke syrianier.

Jag och självinsikt.

Det är väl jävligt konstigt.

Varje gång jag går förbi en spegel så undrar jag vem det där är.

Alltså, jag skojar inte. Jag blir lika förvånad varje gång.

Men så ser jag ju storleken på trosorna.

DÅ fattar jag.

För det var ett tag sen det var string kan jag säga.

onsdag 27 maj 2009

zzzzz

I morse vaknade jag 04.40.

Duschad och påklädd satt jag i bilen 04.55.

Ja, jag tittar mig aldrig i spegeln. Det är liksom bara att kamma håret, klä på sig och dra.

Jobba sig lite hela dagen.

Nu, klockan 19.30 så kan jag inte påstå att jag är så kaxig längre.

Talibanen undrade varför jag sluddrade och hoppade över stycken när jag läste saga.

Det blir med andra ord inget sex idag heller.

Såvida maken inte har nåt emot att jag sover under tiden.

Apropå att snarka.

Jag brukar oftast somna före maken.

Ett medvetet val eftersom han oftast snarkar så att plankorna på husfasaden lossnar.

Och om han inte slutar efter det att jag puttat honom hårt femtioelva gånger, nypt honom i armen eller pickat på hans huvud, så brukar jag roa mig med att experimentera lite med hans luftvägar;

Jag håller för hans näsa tills jag hör ett konstigt mullrande ljud, som övergår till nån form av kvävningsattack, då släpper jag, vänder mig om och låtsas som om jag sover.

Med lite tur så byter han liggläge och jag hinner somna.

Börjar han snarka igen, så gör jag om proceduren.

Jag lyckas alltid.

Undrar var dom mördargenerna kommer ifrån.

Sömnlös


Har man inget bättre för sig en onsdagmorgon kl 05.30 då kan man ju alltid tvätta (den nylagade) bilen.

tisdag 26 maj 2009

En stelopererad hand. Och skallrande väggar.

Klockan är 22.30.

Maken sitter i soffan och snarkar så att den nya tapeten på övervåningen ramlar ner vilken sekund som helst.

Och även om jag skulle ha en kofot till hands, så skulle jag inte få loss fjärrkontrollen ur hans högerhand.

Nähä.

Roligare än så här blir det alltså inte ikväll.

Jamen godnatt då.

Åka bil med maken.

(Ja, det är ett företagsköp på gång. Eller rättare sagt; på önskelistan. Men skit i det nu.)

I sina ungdoms dagar så jobbade maken som säljare under några år. Det blev många, många mil i bil.

Och eftersom han var konsult så innebar det att hans kontor var i bilen. Eller rättare sagt; i hans knä.

Så än idag sitter (o)laterna i: man pratar i telefon, styr med ena knät och håller i ett papper och en penna med händerna.

Hustrun tycker att detta är något jobbigt.

Så jobbigt att det ilar i anus rektus varje gång man sitter bredvid.

Idag äter vi lunch inne i Stockholm city. Jag ser till att sätta mig på förarsätet när vi drar iväg från kontoret.

Och om jag kunde räkna alla jävla: "Ohhh, akta, akta, akta" eller "Tare lugnt för f-n", och så några"iiiiiiiii!"....
....för att inte tala om alla gånger han drar in luften mellan tänderna så att det låter som om han ska dö vilken sekund som helst, så skulle jag vara mångmiljonär idag.

Så här är det varje gång jag kör.

Tilläggas skall att hustrun aldrig har krockat. (Alltså, om man väldigt snabbt glömmer grindstolpen hemma då'ra. Bara lite. Bara byte av en dörr, eller så.)

Men det har maken.

Och senast med min bil för 3 dagar sen.

Så när han för 100:ade gången visualiserar sin död genom diverse läten så är jag färdig att sparka ut honom genom takluckan.

Jamen allvarligt.

Vafan är problemet egentligen!

Och han kan se sig i röven efter fler lunchdejter med den underbara hustrun.

Lunchdate

Jag vet inte hur det är med er, men jag äter ytterst sällan lunch på tu man hand med min make.

Kan KANSKE bero på att vi jobbar ihop och jag tycker tack-så-mycket-det-räcker-så-bra-med-det.

Idag ska vi äta lunch på stan.

Samsing is på gång.

Han kanske ska fria igen.

Eller så kanske en "90-60-90 Lena 23 år " klivit in i matchen.

Well, LYCKA TILL, säger jag i så fall.

Fast det kanske helt enkelt är så att han bara vill äta en romantisk lunch med sin underbara hustru.

Eller så ska han presentera ett nytt företagsköp. Han har ju trots allt varit extremt trevlig här ett tag nu.

Och man har ju varit med förr kan jag säga.

måndag 25 maj 2009

Om att torka sig i röven med rätt papper. Eller från rätt företag.

För några år sedan så blev jag kund hos ett företag som levererar toa- och hushållspapper hem till dörren.

Förvisso aningen dyrt men ack så mjukt och skönt papper för gumpen.

Eftersom man köper upp sig på ett lager så har de som rutin att ringa var sjätte månad.

På hemsidan så står det att de har levererat papper till folk i 20 år.

Och då kan man ju tro att de har koll på saker och ting.

Jag vet inte om det möjligen är nya ägare som sitter där.

Eller om de gamla sitter och hinkar t-sprit i oanade mängder.

Nu har de i alla fall förlorat mig som kund:

Det ringer en tomte och presenterar sig. Jag talar om att, nej tack, jag har så det räcker i typ 5 månader till.

Två veckor senare ringer en annan. Och frågar samma sak. Och får samma svar. Så där höll det på ett tag. Sen eskalerar det;

I förra veckan ringer det igen.

Jag är en ganska trevlig person så länge jag inte kombinerar PMS med att köra bil. Jag svär ytterst sällan, om någonsin, till någon jag inte känner.

När det för FJÄRDE gången (samma vecka) ringer i förra veckan så frågade jag vad i helvete dom styr med därborta. Jag fick det femtielfte "ursäkta" på en månad.

För en timme sen ringer dom igen. Samma svar. Samma jävla "ursäkta".

TJUGO minuter senare så ringde dom igen (det är alltid olika personer);

"Ja hej, det här var från XXXXX AB, jag undrar om........"

Nu brinner det i peruken kan jag säga;

"Amen nu får ni FÖR I HELVETE kamma till er! VAD är problemet? Ge FAN i att ringa mig, STRYK mig från era listor, RADERA mitt telefonnummer, näe förresten, DELIIIIITA ALLT som har med mig att göra i ert jävla system. NU räcker det. Ringer ni EN GÅNG TILL så kommer jag kräva ETT ÅRS förbrukning på papper. Då JÄVLAR lär ni aldrig ringa igen!"

Personen jag pratade med fick hicka och bad om ursäkt. Givetvis.

Och det ska bli myckett intressant och se hur lång tid det tar innan de hör av sig igen. Och gör dom det, ja då kommer jag ställa till ett sånt liv att dom önskar att dom sålde semlor till ålderdomshem istället.

Jag får magsår av nervositet. Och jag ÄR faktiskt blyg.

Känner mig som en dagisfröken som står vid grinden och tar emot alla barn.

"Välkomna, varsågoda och stig på, trevligt att ses, hoppas att ni stannar...."

....till alla er nya här...

Linda "Innandufanns"skrev nåt överraskande fint om mig på sin blogg igår så nu står jag här vid grinden och tar emot.

Och det är ju en jävla tur att man bor stort här i cyberrymden, för många är ni. Och varmt, varmt välkomna är ni dessutom!

Nu ska jag bara klura ut hur i helskotta jag ska få er att stanna också.

Man kanske ska börja betala var och en av er för att få er att registrera er som Följare till höger här intill.

Fast det verkar lite desperat kanske. Aningen va?!.

Men jag är sällskapssjuk.

Nä, det verkar enklare att låsa grinden och slänga nyckeln.

Japp. Så får det bli.

En glad äkta hälft.

Maken påstår att han älskar mig.

Och så är han på gott humör.

Två saker som var för sig är trevligt, men som kombo så anar jag oråd. Big time.

Dessutom påstod han i morse att jag "är jävligt duktig".

Det är nåt skit i görningen.

Och nä, att det är Mors Dag är inget han har koll på.

Han kanske har skaffat sig en älskarinna.

Fast då älskar man väl inte hustrun. Eller jo, det kanske man gör. Ännu mer.

Häpp. Vad vet jag.

Men han ska ju inte för en sekund tro att jag har glömt att min bil står på verksta'n.

Lite mer info om Årets Bok!


Jomenvisst. Tack vare mina trogna följeslagare här, så råkade jag bli en av 16 finalister i Blogg-SM förra året.

Vi bestämde oss för att ge ut en bok med våra bästa inlägg. I mitt fall så bad jag er välja åt mig.

Det gjorde ni bra kan jag säga!

Och nu är den alltså här.

Kom och köp konserverad gröt!

Allt överskott går till "Hjärtebarnsfonden"

Själv ska jag ställa mig på plattan och kränga i helgen.

söndag 24 maj 2009

Mord på riktigt.

Jag har en Volvo S60.

Inga konstigheter.

Men den är min ögonsten. Och det är en turbo. För jag gillar att köra.

Av olika orsaker så har den varit utlånad i 8 månader.

Fick tillbaka den härom dagen.

Lycklig.

Mycket lycklig.

Och ja. Jag är materialist. För det mesta.

För ett par timmar sen skall maken dra iväg någonstans.

Och eftersom hans sega Volvojeep har en moppemotor så vill han köra av sig lite. Det var ju ett tag sen. Och pojkar är ju pojkar.

Sen ringer han.

Och gastar att jag måste komma. Nåt om att han krockat med en refug. Nåt med en buss som trängdes. Nåt om framvagnen.

Och plötsligt känner jag att 8 år på Hinseberg inte är några problem.

Men jag börjar med att andas.

I en papperspåse.

Sen får vi se.

Helt klart är att han sover i källaren i natt.

Hoppsansa!

Och vad hittar vi här då?!

Jag är snäll jag.

Okejrå

Han får väl bo här ett tag till.

Maken alltså.

Kan ju trots allt vara bra att ha en man.

Ibland.

lördag 23 maj 2009

Näpp. Det blir ingen flytt till Asien i alla fall.

Det är ju själva fan.

Jag är 43 år och KAN INTE koka ris.

Jag följer alla råd jag får.

Jag bränner i snitt två kastruller i veckan.

Och då snackar vi rejäla brännskador.

Och inte ett jävla dugg hjälper det att jag har ICA's hela lager av Svinto.

Och gubbarna på tippen undrar vad jag är för ett jävla kastrullpsyko när jag kommer med mina påsar.

Det här med makar.

Det finns ingen, INGEN, som kan få mig så inihelvetesjävla förbannad, som min man.

Just nu är det skottpengar på honom. Plenty.

Nån som vill ha? Jag kan till och med packa åt honom också.

Och ge honom skjuts.

Anybody?

Please.

Min man. Och minnen.

Är det bara jag som är gift med någon som sparar gamla födelsedags- och julkort sedan tonåren?

Alltså.

"Grattis på 19-års dagen önskar Gullan och Pelle". "God Jul och Gott Nytt önskar Katarina". Typ.

Jag får inte människan att kasta skiten.

What is the point liksom.

Har jag sagt att han är från landet. Och då pratar vi l a n d e t.

Måste vara nån inhemsk tradition det där.

För han påstår att det är jag som är onormal.

Tonåringar

Det är väl jävligt märkligt hur dom är konstruerade.

Efter att resten av familjen varit borta från hemmet under 5 timmar, och man vid hemkomst knackar på hennes dörr, så får man det här;

"Amehh, MÅSTE du komma in? Kan man ALDRIG få vara i fred i det här huset?!"

Ehh, what?!

Bra start och en företagsam taliban.

Herregud.

Jag lyckades ge mig själv sovmorgon.

Ända till 06.30.

Eller så har fågeljäveln äntligen blivit kattmat.

Och när jag står i duschen kommer talibanen inrusande.

Igår hade vi en allvarlig diskussion om att man INTE ringer NÅGON före 09.00 på helger.

5-åriga talibaner har kort minne.

Och upplyser mig nu om att kompisen, och kompisens mamma "visst är vakna nu mamma, du hade FEL!"

Jag undrar, något irro, hur det kommer sig att hennes far tillåter henne ringa land och rike runt halv 8 en lördagmorgon.

"Men mamma, han vet inget, han sover på soffan!"

Note to self: Skaffa en pålitlig barnvakt.

fredag 22 maj 2009

I nöd och lust. Måste komma ihåg det.

Vi har en kaffemaskin.

En modell mindre.

I väntan på att köket skall totalrenoveras. För sen ska vi ha en inbyggd. Det är väl typ det enda vi är rörande överens om.

Maken vill att vi köper en ny maskin. En värsting. En bordsmodell till alltså.

Och för frun i huset så betyder det två saker;

a) En stor värstingmaskin betyder att husfrun kan se sig i röven efter en totalrenovering av köket de närmaste 2 åren. Lätt. För dessa maskiner är långlivade prylar.

Men sen. Det värsta av allt.

b) Vi ska ut på ytterligare en "komma-överens"-turné.

Och det är vid dessa tillfällen man måste memorera vad prästen sa. Därborta i Ulriksdals Slottskapell. För hundra år sen.

Jag blir kanske den första människan i Sverige som kommer begravas med "I nöd och lust" tatuerat på insidan av ögonlocken. Have to remember. Minnet är ju liksom inte det bästa.

....och så var det dags för reklam.

Hörrni Stockholmare, och annat löst folk i närheten;

Om ni har ett par timmar över på tisdag, 26:e, så varför inte gå in här och vinn biljetter!

Jag kan själv inte vara med, TYVÄRR, för det är sanslöst bra underhållning.

Sen kan man fortsätta att botanisera på Peter Barlachs hemsida. Han länkar bl a till köp av hans skiva. Som är svinbra.

Varsågod och skölj mina vänner.

Min kära bil.

Idag ska jag ut och åka riktig bil.

Min kära turbo har varit utlånad i 8 månader.

Så nu ska vi till bilmacken och putsa oss lite. För nu är den hemma permanent.

Men efter att ha suttit i en Volvojeep i 8 månader så kommer jag nog ha vissa problem med markhöjden.

Kanske ska övningsköra lite först.

Maken. Från Smålands djupa snålskogar.

Jag fyller år om några veckor.

Typ om 3.

Och får frågan vad jag önskar mig.

"Vitmålade tak i hall, nedre badrum och kök." Svarar jag.

"Mehh, det kan du få ändå, säg nåt annat."

"Jamen då vet jag. Nya solglasögon." Säger jag. Mycket väl medveten om att prislappen hamnar på fyrsiffrigt.

"Ja, det kan du få."

När ett par dagar gått så ångrar jag mig. Jag vill ha en ny klocka. En vardagsklocka. I all enkelhet.

Så jag letar upp en på nätet och mailar maken.

"Ameh, du HAR ju flera klockor."

"Förvisso, men jag tycker inte att att värstingklockor passar sig till vardags serru."

"Jamen den där kostar ju flera tusen!"

Och då blir jag ju genast orolig för vad för sorts solglasögon maken tänkt sig.

Statoilmackens glasögon tilltalar mig nämligen inte så mycket.

Måste nog ned och snacka med personalen där. Be dem ta in lite Gucci, Fendi och Louis Vuitton.

Snabbt som fan.

Du ska döden dö. Eller åtminstone dra nån annanstans.

Klockan 03.10 vaknar jag av att det sitter en fågelfan på en gren cirkus 2,5 meter från min huvudkudde. Fönster next to the bed alltså.

Och jag är fullkomligt övertygad om att det är samma fågelfan som suttit där de senaste 7 åren.

Och samma fågelfan VET att jag, någonstans i detta gudsförgätna hus har nån form av en luftpistol, som jag inte hittar. Men som med stor sannolikhet ligger bland makens fyrtioelva flyttkartonger i garaget.

Så hon kvittrar satan.

Men nu får det vara nog.

Om jag så ska vända upp och ned på hela källarplanet så ska den fram. Och hittar jag den inte så klättrar jag upp i mitt vackra körsbärsträd och sågar ned grenjävlarna.

För nu har jag fått nog.

Och hörrni. Inte ett pip om djurplågeri.

Inte ett pip.

För jag säger bara: SJU ÅR!

torsdag 21 maj 2009

Det här med att sova på morgonen.

Det är så kallad röd dag idag.

Kristi Flygare.

Klockan är 06.05 och jag är som vanligt ensam här.

Nu är det inte roligt längre.

Jag har blivit tant.

onsdag 20 maj 2009

Aja baja, så får man inte tycka i det här landet.

Sitter och läser igenom en massa gamla inlägg här.

Jag är ju faktiskt ganska rolig.

Fuck the jante-lag liksom.

tisdag 19 maj 2009

Cellulliter och vågor.

I morse;

"Mamma, varför har du så vågiga ben?"

Man får inte slå små barn va?

Inte ens yttepytte?

måndag 18 maj 2009

En makes klagan.

Maken kommer hem.

Han har suttit på jobbet och läst min blogg. Inga konstigheter. För det gör han varje dag.

Men nu är han sur som ättika.

"Fan, du skriver bara en massa skit om mig. Du skriver INGENTING om hur fint jag fixade dina fötter i helgen. Hur jag filade dom och gjorde dom mjuka. Nä, DET skriver du inget om."

Så då skriver jag väl om det då'ra.

Ehh.


Alltså. I hate spindlar men vill givetvis inte överföra denna fobi på talibanen. Så jag har alltid spelat över med "Nämen titta, va' gullig!" Och hållit mig undan.
Men det var fanimej inte meningen att hon skulle utvecklas till nån jäkla Jonas "Skansen" Wahlström! "Mamma, kolla vilken fin bebisspindel!"
Och ja, i det här huset käkar dom anabola.

Walk over.


Ok, som högst oerfaren "maken-lovade-ta-alla-träningspass-I-will-kill-him"-fotbollsmorsa: MÅSTE man stå kvar vid ringside och se intresserad ut?
I hällregn.

Ont, det gör ont.

Har så in i helskotta ont i grenen, och vore det inte för att man visste bättre så skulle man lätt kunna tro att man sexat hela helgen. Dygnet runt.

And I wish.

Näpp, dom glada dagarna är ju över för år och dar sen. Och just den sortens träningsvärk är numer alltså utbytt mot krypande, liggande, hukande.....

...i trädgården, för att plocka ogräs mellan stenplattorna. Jävlar så upphetsande.

Så när jag går idag, så ser det på allvar ut som om jag har bajsat i byxorna.

(Och det vore väl i och för sig inte helt otroligt när det gäller mig.)

Stay-ups kontra annat.

Jag läser om ett erbjudande av en tidningsprenumeration. Jag vill ha den snygga, stickade sjalen som erbjuds.

Ber maken att läsa det finstilta då jag inte har för avsikt att bli en stadig prenumerant. Bara håva in gåvorna liksom.

Maken läser hela erbjudandet. Och stirrar på mig. Sen brister han ut i ett hjärtligt gapskratt.

"Alltså. Förr, ja förr, då var det liksom stay up's och sånt som gällde! Nu vill du ha en jävla SJAL....allvarligt!!"

Hrmpf.

Jag kanske måste analysera eventuella signaler här tror jag visst.

söndag 17 maj 2009

Jag är gift med en mes.

Jag har jobbat i trädgården hela helgen. Vi snackar hela helgen alltså.

Maken har också varit ute en del. Mycket för att vara honom, så inget ont där.

Idag tar vi en paus för inköp på Plantagen.

På vägen dit säger jag, som då varit tillsammans med honom i 100 år och inte orkar skräda orden längre:

"Du, det vore ju finfint om du kan få bort den där stubben idag." (En stubbe som ligger i vägen för min och talibanens nya rabatt. Eller rättare sagt; vår enda rabatt!)

"Amen vafan, jag har hållt på med den där jävla stubben i en timme idag. Jag har ont som fan i ryggen, ja det värker i hela kroppen så nu får fanimej ge dig!"

Jag blev helt tyst och trodde ögonen skulle ploppa ur skallen på mig.

En timme.

EN JÄVLA TIMME!

Jag funderade starkt på att sätta ut fanskapet på Blocket när jag kom hem. Helt ärligt alltså.

Fotnot: Ett par timmar senare var stubben borta. Han insåg väl att jag skulle tjalla till allt och alla. För att inte tala om att jag skulle blogga om det. Så det vara bara att ge upp.

Eller inte.

Familjen kallar till familjeråd.

Detta sker aldrig i vår familj.

Och jag är målet.

Det har tjatats om katt i det här hushållet i flera år.

Jag tvärvägrar. För katter hårar satan. Och jag är en tillräcklig ragata när det gäller tjat om ordning och reda. Orka tjata på en katt liksom.

Nä, jag har sagt nej. Men mööööjligen OM jag får städerska två gånger i veckan. Maken är snål så det kravet gick inte igenom.

Så jag gick till slut med på fiskar. Eller, om man ska vara noggrann: jag gick med på två fiskar i en rund skål på köksbänken.

Denna skål har på något outgrundligt sätt vuxit sig till ett akvarium om typ 200 liter. Med en miljard fiskar.

Och ni som hängt här vet ju vad jag tycker om min man och hans fjantiga fiskar.

Jag försöker få alla gäster som kommer hit att skita i att ta med en blomma, och istället ta med sig lite klorin. Eller nåt.

Men nu var det alltså familjeråd.

Och de kommer med ett ulitmatum:

"Antingen skaffar vi katt, eller en bebis till!"

Ehh.

Vad sägs om skilsmässa!

Apropå en Norgehistoria. En riktig en.

Det måste väl ändå suga purjo att vara 23 bast, vinna (välförtjänt) melodifestivalen med ett världsrekord i poäng, och att nästa dag vakna upp och inte ett skit står i tidningarna.

För att landet firar sin nationaldag och inga tidningar ges ut.

Snacka om antiklimax.

lördag 16 maj 2009

Mr & Mrs Gardener.

Jag trodde aldrig i mitt liv att denna mening någonsin skulle passera mina läppar;

Idag har jag jobbat i trädgården heeela dagen.

Vi pratar klippa gräsmattan, vi pratar måla lekstugehelvetet en näst sista gång, vi pratar rensa ogräs (som är ett hela-sommaren-projekt, me fucking hate) vi pratar ta fram alla utemöbler.

Maken tar upp lite grenar, krattar sig lite och koncentrerar sig i två timmar på att gräva upp en stubbe. Som får hänskjutas till morgondagen. Eller ett annat år.

Grannen kommer över. Och är i nästintill chocktillstånd. "Det är första gången på alla år som jag ser er tillsammans så här mycket ute i trädgården!"

Fast jag blir lite nervös ju oftare maken lägger tid på trädgården. Eftersom han är en bonnläpp så är det bara en tidsfråga innan han kommer hojta om att vi ska köpa sådana där trädgårdstomtar.

I don't think so.

Apropå att han en make som lägger sig i.

När vi skulle bygga ett badrum på vår ovanvåning, så fick maken för sig att ena väggen, som vätter ut mot den så kallade övre hallen samt är samma vägg som man ser när man går uppför trappan, skulle bestå av sådana där glaskuber ni vet. Dom där, typ 20x20, tjocka glaskuberna som fanns(finns?) i flera färger, och som var så in i helskotta poppis för några år sen.

Och då kanske man kan tycka att det var en intressant idé.

Ja, alla utom husfrun så klart.

Som försökte få den envise mannen att fatta att på ANDRA sidan just precis den väggen, så skulle duschhörnan vara. Och att det skulle kännas aningen fel att ha en glasvägg just precis där.

Maken stod på sig och tyckte att jag var anti. "Det fattar du väl själv att inget syns igenom eftersom glaskuberna är så tjocka!"

Jag var vansinnig. Och tänkte: "in my ass att vi har en glasvägg där".

Men maken är halvfinne och en envis jävel. Vi var så förbaskat osams och oense om det hela och han skulle bara ha den där jävla väggen.

Tills en dag när vi befinner oss i en kakelbutik, där man hade byggt upp exakt en sån vägg. Jag slet tag i honom och bad honom ställa sig framför den, medan jag gick in bakom.

Och hojtade: "Och du tycker inte att det syns igenom något här?!"

Idag är det en vanlig vägg.

En vanlig vägg som 6 år senare (mm, det tar tid att komma överens i det här hushållet..) ska få en snygg tapet.

Som hustrun valt.

Ålwajs lita på the hustru.

Är jag förvånad?


Vi har en inredningsbutik. Och gillar man att piffa hemma, så är det ganska bekvämt.
När vi köpte in sådana här ljuslyktor så blev jag eld och lågor. Men somliga här hemma muttrade nåt om att butiken är till för kunder och inte nåt jävla förråd för mig.
Så jag har under något år dreglat hårt efter dom här.
I onsdags kunde jag inte hålla mig. Tyckte nog att min viktminskning på 10 kg var en god anledning för lite plockeliplock från butiken, å nämen hoppsan, det slank visst ned ett par ljuslyktor i påsen där också.
När jag kom hem upptäckte jag en spricka i ena glaset, men efter att ha varit så girigt sugen på dem så tänkte jag: "äh, vafan, det syns inte om man vänder glaset åt andra hållet."
I väntan på att jag skulle komma på var i huset jag vill ha dessa, för nej, det hade jag ju ingen aning om, (skulle bara ha, you see) så har de fått stå på ena hörnan av matsalsbordet.
Igår när jag kommer hem så kommer ena städerskan rusande; "Mona, Mona, förlåååt, det var inte meningen."
Klicka på bilden.
Notera den ENORMT stora glasbitens som fattas i den lyktan som var hel...
Karma.
It's da fucking karma-shit.
(Sorry för textmassan, går inte att sära på raderna i min jäkla mobilkamera.)

Det är ju tamejfan otroligt.

Klockan är strax efter 06.00.

Det är lördag.

ÄR JAG FÖRVÅNAD?!

fredag 15 maj 2009

Rätt humör.


Det här är den perfekta platsen att vara på om man vill avreagera sig. Det vet vi ju sen tidigare.

En lakans-tönt. Jag vet.

Av kända skäl så befinner sig även vårt stora gemensamma sängtäcke på kemtvätten, och hur jag än letar efter reservtäcket, så hittar jag det inte i mina nyligen omorganiserade skåp.

Och för första gången på 10-11-12 år (eller hur länge vi nu varit ihop) så har vi varsitt täcke.

Och det känns som om jag har skilt mig.

Liksom lite ensamt.

Och i Sverige är det fult att gilla dyra saker. Mycket fult. Och man ska absolut inte skriva om det heller. Skiter i det också.

För jag kan fanimej inte sova i vanliga lakan. De känns som sandpapper. De raspar på hela kroppen. Och jag har en stor kropp. Och man vaknar hela tiden.

Schlossbergs.

Jag säger bara Schlossbergs.

Och jag bryr mig inte i vad alla andra säger.

Jag är svingrinig idag.

F´låt.

Men jag handlar i alla fall på Ellos. Och i Ullared finns det mycket kul att shoppa loss på.

Så jag är inte en så dålig människa. Egentligen.

Häpp.

torsdag 14 maj 2009

Here you go.


Kom inte och säg att den inte är snygg.

Som fondvägg. I en svart/vitt variant.

I´m good.

Att välja tapet med sin man. Part Two.

För 1,5 år sen så tog jag hem ett tapetprov och smällde upp på en specifik vägg här hemma.

Efter svår beslutsångest så fattar maken tycke för hustruns exeptionellt goda smak. Nu skulle bara allt runtomkring fixas för att tapeten skulle kunna sättas upp. Och som vanligt så drog detta ut på tiden.

Men.

När det var dags att beställa den så fick han plötsligt för sig att den var skitful.

Och med tanke på att det tog oss två år att komma överens om ett sketet soffbord, så fick hustrun i huset framfall. Milt uttryckt.

Och ni som hänger här vet ju hur det gick när vi skulle enas om ett nytt val.

Jag tog hem ett antal prover, men givetvis var alla "skitfula".

Jag tjatar hål i huvudet på honom att vi "måste välja tapeter. Gärna i år!"

Så härom dagen åker vi äntligen bort till tapetaffären.

Jag har redan, innan vi kommer fram, bestämt mig för att acceptera hans val.

Av ren jävla utmattning.

Maken går igenom utbudet.

Till slut ruttnar han och säger:

"Det är ju klart som fan; nu har man ju vant sig vid den där du satte upp så allting annat är ju ser ju för jävligt ut!"

Och återigen ställer jag mig frågan; v a r f ö r det skall vara så förbaskat svårt att låta hustrun, med sin excellenta smak, fatta samtliga beslut som rör insidan av den här holken.

Herregud. Jag blir mer och mer övertygad om att jag är gift med en kärring.

Mota könssjukdomar i grind.

Sitter i bilen och lyssnar på nyheterna.

Landstinget skall i dagarna sjösätta en ny tjänst, främst för ungdomar.

Man ska kunna fotografera sina problem, maila in och få en diagnos över nätet.

De erbjuder detta då det visat sig att ungdomar, som misstänker att de har en könssjukdom, inte törs kontakta sjukvården.

Och det är väl i all sin välmening en god idé.

Men jag undrar en sak.

Hur ska flickorna göra?

Ska de trycka in mobilen i mufflan, bränna av en bild och sen maila?

Hur har dom tänkt här egentligen?

En pilot på villovägar.


Jag undrar om föraren av den här Ryan Air-bussen druckit för mycket T-sprit och inte inser att han sitter bakom fel sorts ratt, för han kör som en jävla krondåre mellan filerna. Och han tycks tro att han befinner sig ensam i luftrummet, för det verkar inte finnas blinkers i flygplan. Note to self: Aldrig flyga med Ryan Air.

En liten passus. För er som läser här.

Man skriver ofta om bra och dåliga bloggar.

Aldrig om de som läser och kommenterar. Av naturliga skäl.

Men jag måste bara få säga att jag är en lyckligt lottad bloggare.

Jag har så inihelvete trevliga läsare.

Ni förgyller min vardag och får mig att fortsätta.

Oavsett om ni kommenterar eller inte, har ju liksom besöksstatistik så jag ser er nog, hehe!

TACK alla ni därute, TACK, TACK TACK!

onsdag 13 maj 2009

Hur man mördar en make.

Vi har en sängvätare i familjen.

Alltså, inte maken.

Vi har ett väry najs överkast i vår säng.

Som jag personligen inhandlade i Las Vegas förra året.

Alltså inget man bara rasslar förbi IKEA och tjackar, om något skulle hända.

Min man förstår allt som har med siffror att göra.

Andra instruktioner tycks ramla ned i anus, eller nåt.

Som typ att inte låta talibanen somna i vår säng.

I synnerhet inte OVANPÅ sängen.

Vid midnatt går jag till sängs.

Där ligger en nedkissad taliban. Intill en snarkande make.

Taliban kan på intet sätt råka illa ut.

Men det kan maken.

I dag sladdar jag förbi kemtvätten.

Som informerar mig om att det fiiina överkastet från Jonajted Stäjts of Amerka är lite känsligt.

Så risken är stor att det blir förstört även vid kemtvätt.

Jag tog risken.

Och är det tyst i bloggen på tisdag nästa vecka så är det för att jag sitter anhållen för mord.

Så att ni vet.

tisdag 12 maj 2009

Om en make som gillar att betala för ingenting.

Hörrni.

Minns ni storyn om våra två kanalboxar i sovrummet? Där den ena pajat men maken fortsätter att betala svindyra avgiften....i 1,5 år..

I fredags installerades det en ny box.

Det verkar som min blogg har oanade effekter.

Så jag kanske ska passa på och tala om att jag väntar på en svart granitskiva till badrummet på ovanvåningen.

En skiva som det: "bara tar tre veckor innan vi får så snart vi lagt beställningen, så lugna ned dig för f-n".

Typ.

Det samtalet ägde rum i denna månad för ganska exakt 6 år sedan.

Häpp.

Jag kommer att bli miljonär, kan ni haja.

Japp.

Det var ViktVäktarinvägning idag.

Man kan säga att det där tedrickandet jag pysslade med i lördagskväll, som sedermera nästan orsakade att jag bajsade ner mig i bilen på Värmdöleden i söndags, gav finfint resultat på vågen idag.

Jag lyckades skita ut ca 1,5 kg.

Så nu tänker jag ta reda på var dessa tepåsar kommer ifrån för här ska jävlarmig drickas te framöver.

Tänkte att ni behövde veta det.

måndag 11 maj 2009

Ont i nyponrosen.

Ja.

Jag ser nog på statistiken att ni har gottat er åt min jäkla bajshistoria här nedan.

Jag har inte gjort annat än tömt tarmar sen igår.

Så ha en kvalificerad gissning om jag har ont i anus rectus eller inte.

Skavsår kan man säga.

En aning.

Telefonsäljare.

Ibland har man inte alla indianer i kanoten.

Efter en miljon samtal genom åren, så har jag först nu kommit på det ultimata argumentet till att inte köpa allt skit som alla telefonsäljare försöker lura på en här på jobbet.

Nyss:

-"Men häääj, jag heter Amir och jag ringer från Eniro bla bla. Jag tänkte vi skulle åpdatera era åpgifter i dän fysiska katalogen!"

-"Tack, jag är inte intresserad."

-"Men do, det är alltid bra synas do vet. Varför do inte vill?"

-"För att vi håller på att lägga ned företaget."

-"Nämen, oj, det var inte bra. Åkej, då jag vet. Ha det så bra. Hej då."

Så.

Det tog 11 sekunder.

Så från och med nu blir det mitt standardsvar.

Fifan vad jag är smart.

Fotnot: För dig som ändå undrar: Nää, klart vi inte håller på att göra.

söndag 10 maj 2009

Nu kan jag andas igen.

Okey.

Plötsligt försvann flåset.

Mikael Persbrandt skall icke prata engelska.

Please. Don't.

Det var liksom inte så sexigt längre.

Mikael Persbrandt. Världen stannar en stund.

Just i detta nu;

Mikael Persbrandt som gäst hos Filip och Fredrik i Söndagsparty.

I min tv.

Just i detta nu;

En 43-årig kärring i sina bästa år (Jamen fan....jo det är jag visst!) som varje minut måste påminna sig själv om att andas.

I normal takt.

Att bli bajsnödig på en motorväg.

Jag har varit borta hela helgen. Och frossat som aldrig förr.

Och jag kan säga att intaget av föda inte på något sätt var i närheten av vad ViktVäktarna anser vara rumsrent. Jag åt som om jag aldrig någonsin ätit fett och socker.

Så igår kväll har jag svår ångest. För jag vet att på tisdagsinvägningen kommer jag att få betala. Big time.

Då drar väninnan fram sitt triumfkort. Hon har fått tag i nåt specialté som rensar ur tarmarna efter intag av mindre nyttig föda, varför det också var extremt viktigt att jag drack det strax innan sänggående, då effekten skulle ge sig tillkänna ca 7 timmar senare.

Sagt och gjort.

Vaknar.

Händer inte ett skit.

Väninnan däremot, hon springer fram och tillbaka på toan. Och är helt chockerad över att min stålmage inte reagerar. Symptomen skulle vara lite kramper, men ingen panik till toaletten, utan man kunde vänta en liten stund.

10 tim passerar och nada händer så jag inser att det utrikiska téet var humbug. Packar in talibanen i bilen och drar hem.

Nån timme senare börjar det mullra i magen och jag känner att jag får kramp. Jag kan också ganska snabbt konstatera att det fanimej inte alls fanns nåt utrymme för att kunna "vänta en liten stund". Det var liksom här och NU.

Men jag känner också att det inte var något alternativ att bajsa på sig på motorvägen.

Om inte annat så skulle tjall-Stina i baksätet gladeligen sprida historien över nejden där hemma.

Jag får då syn på ett McDonalds och ställer mig på bromsen. Säger till talibanen att det är lunchdags men att hon först måste följa mig på toa. Rasslar in på parkeringen på två hjul, kastar mig ur bilen. Talibanen frågar varför vi springer.

"Skit i det", säger jag. För just då var det inte läge för nån språkpedagogik. Och jag kunde f-n inte ens snacka.

"Nu får du betala!" Säger talibanen (här betalas det för alla fula ord).

In på muggen.

Och jag, som är en sån som i normala fall tapetserar toaringen med papper, sliter av mig byxorna så knappen ryker och känner att tarmarna öppnar sig innan jag ens når sittringen.

Och konstaterar att det jävlarimig inte finns nån ände på det.

Talibanen börjar spyhosta och gasta om att hon inte kan andas och "mamma, du säger JÄMT att ditt bajs luktar ROSOR, men MAMMA, det luktar faktiskt JÄÄÄÄÄÄTTEÄCKLIGT!!!"

Hon ställer sig vid handfatet där den väggfasta tvålmaskinen sitter. Hon sticker in näsan så långt det går mot den, pumpar ut tvål och säger att "Nu kan jag andas bättre men KAN VI GÅ NÅNGÅNG MAMMA?!"

Högt och fint över hela jävla McDonalds.

Efter 20 minuter är faran över.

Jag kliver ut från toan bara för att notera att jag valt herrtoan och att det står 2 snubbar utanför.

Jag ursäktar mig, tittar menande på talibanen och säger" Förlåt, det blev lite bråttom för damen här". Och känner att jag därmed också lyckats klara mig finfint från skuld av odören.

Skulle inte tro det.

"Mamma, det var ju DU som bajsade!!"

Jag tror att jag håller mig till Viktväktar-käk framöver.

lördag 9 maj 2009

En husmors undran.

Jag tänkte på en sak.

Jag är en sån som får tokspel på resten av familjen när/om de går in med skor.

Jag blir fullkomligt jävla vansinnig.

Så då smyger dom istället. I synnerhet maken; "Jag glömde hämta..."

Och när dom smyger så smyger dom liksom på tå.

För att dom är så korkade och tror att det blir mindre smuts.

"Amen, det är inte JAG!" När jag anklagande pekar på lerfläckarna.

Nähä, märkligt. Här är avtryck från ett par 42:or och mig veterligen så är det ingen av damerna i det här huset som som har så stora fötter. Så då är det väl grannen då'ra."

Och en vacker dag ska jag informera dem om att OM det nu ska smygas på tå så är det väl för fasen smartare att smyga på häääälen.

fredag 8 maj 2009

Föredöme


En låda vin i en Viktväktarpåse tillsammans med en taliban,verkar ju seriöst!

Minivacation.

Om en liten stund ska jag iväg på en minivacation.

I den normala världen så finns det tre alternativ;

1) Man åker till något weekend spa ensam. För att ladda batterierna.

2) Man åker med väninnan för att shoppa sönder makens kreditkort.

3) Man åker med maken för romantik och lite bankelibank.

Jag?

Well. Jag har en taliban.

Så jag och talibanusen drar iväg i några dagar.

Maken vilar ut här hemma.

Är det bara jag som tycker att det är vajkalle med ekvationen här?!!!

Generationsskifte.


Det är sånt här som gör att man inser att man är en kärring. Tonåringens nyinköpta skor.
Och ja, I WISH att det var de svarta hon köpte.
Och att jag var den där coola, poppiga morsan.
Icke.
Jag har blivit en sandalkärring.
Och jag vill minnas att det inte alls är många år sen som jag tyckte att det var det värsta som kunde hända ett par kvinnliga fötter.
Så nu har man fått en släng av Alzheimer också.

torsdag 7 maj 2009

Hur det blir vardag.

Telefonen ringer.

Husfrun svarar.

Make, som låter som om han svalt 2 kvittrande fåglar: "Nämen HEJ min älskling!"

Husfrun: "Ehh?, det är JAG, inte talibanen!"

Make: "Jaa? Och?!"

Husfrun: "Alltså, har'u slagit dig nånstans?!"

Vi pratar om en man som endast ringer för att tjata jobb. Eller gasta om nåt annat skit. Som har med jobbet att göra. Någon som aldrig ringer och säger något gulligt.

Klart som fan att man undrar.

Liksom.

onsdag 6 maj 2009

Just det!


Det är sådana här man ska passa sig för; tanter som har båda händerna på ratten. De är fullkomligt opålitliga.

Hur man inte säljer.

Nyss:

Telefonen ringer.

-"Åhhh, HEJ! Är det Mona xxxxxxx jag talar med?!!"

-"Mmm...det är Mona ja." Något trött eftersom jag på lång väg hörde vad det var frågan om.

-"Åhh, sa du MÅÅÅNE?"

-"Nej, det sa jag inte."

-"HUR mår DU idag MOOONA? Skiner solen på dig också? Jag heter xxx och ringer från Uddevalla. HÄR har vi det underbart! HUR har du det där nere (!) i Stockholm?!"

-"Ehh, jag sitter lite trångt, är på väg ut, var det något särskild du hade på hjärtat?"

Fnittrigt kärringläte.

-"Hiihii, jag har ett ENORMT bra äääärbjudande till dig Moooona. Jag har ett mycket bra pris på kopieringspapper och en del av summan går oavkortat till xxxxxx-organisationen. Det kostar bara bla bla bla. Vad säger du, ska VI inte ta och slå till, va?!"

-"Nä, här slås ingenting till. Jag köper redan för 28 kr/frp och jag skänker redan pengar till BRIS, så kan du inte matcha det priset så får jag be dig ringa någon annan."

-"Nämen OOOOJ, DET var sannerligen ett bra pris. Men du, ändamålet är ju så bra. Ska du inte ta och tänka över saken?"

-"Jag är ledsen xxx, jag är inte intresserad...på något sätt, och du har säkert en hel del företag kvar att ringa till, så du får nog napp någon annanstans."

-"Ja det var VERKLIGEN tråkigt att höra. V E R K L I G E N Mooona. Det är ju som sagt till ett bra ändamål och papper gör vi ju oss av med i raskt takt nu förtiden i detta papperslösa samhälle, hihihi."

-"Du, nu måste jag avsluta."

-"På så sätt. Ha ett UNDERBART liv Moooona. Jag önskar dig ett stort lycka till."

Klick.

"Stort lycka till" ???

Jag AVSKYR telefonsäljare.

Håll i hatten.

Idag ska jag ut och köra hela dagen.

Jag ska dessutom ha mens vilken dag som helst.

Och vi har ju sett förr hur den kombinationen kan slå.

Så här får ni ett tips;

Håll er inomhus.

I alla fall ni som bor i Stockholm city och runt norr-västerort.

I synnerhet ni män som tror att ni är Guds gåva på vägarna.

Don't think so. Here she comes.

Icke läskunniga jobbsökande.

Jag har en annons i lokalblaskan.

Två veckor i rad.

Där jag specifikt letar efter en pensionär i närområdet.

Jag till och med skriver PENSIONÄR med mycket stora versaler i överskriften.

Alltså.

Kravet är P E N S I O N Ä R.

Läskunnigheten hos svenskar verkar inte vara på topp.

8 av 10 mailsvar inleds med: "...är förvisso ingen pensionär....

Hur svårt kan det vara liksom.

tisdag 5 maj 2009

Hur man lurar en trött unge.

Talibanen hittar en sån där ögonbindel som man får på långflighter.

Eftersom hon är osedvanligt trött och grinig så lurar jag i henne att det är jättebra att sova med en sån där.

För om man räknar till 1000, och verkligen inte tjuvtittar en endaste gång, så börjar alla kramdjur att röra sig. På riktigt.

Jag kan säga att hon aldrig haft så bråttom med att säga godnatt och få mig ut ur rummet.

Och jag gick ned för trappan väl medveten om att hon skulle somna lagom vid 476.

Moahahaha. Jag är världens elakaste mamma.

En Sifo-undersökning så här på morgonkvisten.

Klockan är i detta nu 8.25.

Jag har fram till nu erhållit 5 samtal i från mitt hus:

1) "Mamma, det är massor med myror på diskbänken!"

Jag vet. Jag vet. Jag vet. Jag vet. Jag vet. Tell me all about it.

2) "Var är min utflyktsmat?"

Här ska man ha klart för sig att talibanen pratar med högtalaren på och hennes far står 30 cm ifrån henne. MEN, klart vi ringer morsan och frågar istället för att sträcka oss 1 meter och öppna kylskåpsdörren först....

3) "Mamma, jag får inte ha bubbelvatten i min termos för pappa!"

Nej kära barn, vi har pratat om detta för: när du öppnar din specialtermos från Amerikat, så sprutar det kolsyra överallt, så lyssna på pappa. Typ.

4) "Mamma, pappa får inte ut hallonsylten ur flaskan, och hur ska man värma pannkakorna?"

Well, i skogen äter man kalla pannkakor. Och du pappa, om det nu sitter en klump av sylt i flaskhalsen, prova att skära av locket, det är ändå så lite kvar. ELLER SKA JAG BEHÖVA KOMMA HEM?! Typ.

5) "Mamma, VARFÖR tog du inte med mina kläder hem från dagis igår?!"

Kan bero på att du kom ut på gården färdigklädd i fotbollskläder och jag tänkte inte på att DU lämnat kvar resten på hyllan, för DU hade så bråttom iväg.

Min Sifofråga: Äm I allåne om sån här skit?!

V a r j e d a g!

måndag 4 maj 2009

En röst från det förflutna.

I helgen ringer telefonen. Det är min ungdoms bästa kompis. Och det är typ 23 år sen det begav sig.

Så i två timmar pratade vi om vad vi gjorde "förr".

Och jag inser att jag gått omkring som en jävla lallare i 23 år. Och intalat mig själv att jag var en ordentlig tonåring. Som förvisso deltog i fester, men som hade koll.

My ass.

Vi pratar dyngfyllor, strippandes i tid och otid, gå på fest en kväll i Stockholm och vakna upp i ett helt annat land, femtioelva pojkvänner...samtidigt, nattklubbar 6 dagar i veckan, poliseskorter, mannekängvisningar (jovisst serru, jag var snygg som satan back then) och där jag på en visning (på varuhuset PUB) råkade tappa bikiniöverdelen framför en miljard (kändes det som) dreglande äcklon, fotosessions med aningen oseriösa fotografer, solandes i Stockholms alla rondeller, tävling om att ha sex i Stockholms alla parker (med samme kille såklart), och en hel massa andra otryckbara saker.

Och jag har lyckats förtränga 98,6%.

Är'e så jävla konstigt att man är gammal och trött nu?

No wonder liksom.

Men det värsta är inte att jag är gammal och trött. Det värsta är att när vi pratade om det, så var det som igår. Och hade hon bett mig dra ut på en nattklubbsrunda så hade jag inte tvekat en sekund.

DET är scary.

Vad har jag gjort för ont?


Som jag tidigare skrivit så surfar jag runt bland kinesiska hemsidor som har med inredning att göra. Å yrkets vägnar.

Och jag svär vid mina barn att jag inte sidsteppar in på något annat skit.

Never the less så får jag sånt här.

Varenda dag. Och ja. Jag har en massa spamfilter, men nu har skiten börjat komma via min andra emailadress. Så att det står att det är jag själv som är avsändaren.

Och allvarligt talat.

Jag tror inte att jag behöver den här skräpet.

Jag är för trött för att explodera with erotic fire liksom.

söndag 3 maj 2009

Ibland är Gud snabb.

Jag är snorförkyld pga pollen.

Så pass att jag varken känner lukt eller smak.

Likt förbannat får jag för mig att poppa popcorn.

Under tiden jag äter, nej: trycker in så mycket popcorn det bara går, så tänker jag: ingen normal människa skulle göra det här.

Gud har bra hörsel.

3 sekunder senare satte jag i halsen, samtidigt som jag fick värsta trippelnysningen, som inte gick att stävja.

Så man kan säga att det städerskorna fakturerar för i fredags kunde jag lika gärna slänga i sjön.

Nu har jag popcornbitar i en radie om 5 kvadratmeter.

Inklusive på tv:n som hänger på väggen framför.

Smart ass.

Not a good combination.

Att stå och måla en lekstuga (som för övrigt snart har svalt hela Måleributiken i Alviks utbud av vit färg eftersom träet bara suger och suger) en hel dag 72 centimeter från en björk är inte så jävla smart.

Inte när man en pollenallergiker utan dess like. Då hjälper inga mediciner i världen.

Och det är inte så sexigt att några timmar senare sitta med en toarulle upptryckt i vardera näsborre.

Pu pu pu pucko.

En miljon poäng.Tack!

Är det många vuxenpoäng på att man klockan 08.30 en söndagmorgon åker och storhandlar?

Ensam.

Det är nu ni skall visa era goda sidor och säga att det är så man gör. När man är stor.

Okey?!

Pensionärsvarning.

Är det meningen att man ska vakna vid 6-tiden varenda lördag och söndag?

Jag bara undrar.

lördag 2 maj 2009

Så mycket för den kärleken.

En kompis kommer över.

Med två knähundar.

Talibanen, som tjatar sig blå över att få en hund eller katt men får nöja sig med fiskar för sin elaka mamma;

-"Mamma, är det okey att jag älskar den här hunden mer än dig?"

-"Nähä, det är verkligen inte okey!"

-"Men mamma, jag gör nog faktiskt det."

Och om jag tidigare kanske, kanske tänkt tanken på hund, så lär jag aldrig mer tveka.

Tips. Gratis dessutom.

Ni ska härmed få ett tips. Alldeles gratis.

OM ni går i tankarna att köpa en lekstuga till era barn:

Se för f-n till att den kommer färdigmålad.

Och fundera TVÅ gånger på färgsättningen.

Annars kan man ångra sig.

Tro mig.

Fotnot; Jaaaa, jag vet att ni som hängt med från början vill se. Och det ska ni. När den är klar. Nu ska jag börja med insidan...

Talibanen har redan talat om för alla hon känner här i förorten, att "mamma ska pimpla (pimpa) min lekstuga så att den blir den hottaste i hela förorten."

Så mamma är lite stressad nu. Och nästa gång kanske mamma ska tänka först och tala sen.

Tänk om, tänk rätt.

....men jag skulle ha lämnat vinet hemma.

fredag 1 maj 2009

Ajm så smart.

Jag är en ytlig typ.

Så jag har svårt att föreställa mig något mer najs än ett nystädat hem. Doften av Ajax kan få mig att nå oanade höjder.

Och för att förlänga den här fräschören här hemma, innan mina Tre Små Grisar (ja, inklusive make) tar vid, så kommer jag på ett genidrag.

Jag går över till grannen och bjuder in oss på middag. Jag säger att jag tar med käk. Och så rattar jag ned till ICA och tjackar färdiggrillat. No mess on my spis.

Sen packar jag picknick-korgen med papperstallrikar, muggar, mat och vin och går över till dem.

Ajm så väry smart ibland.

Att ha en tonårsdotter.

För några månader sen fick jag en bodylotion av maken.

I morse tänker jag slå på stort och börja använda den.

Öppnar burken.

Nähä.

Det skulle jag tydligen inte alls.

Den var tom.

Och givetvis inte kastad.

Är jag förvånad?

1 + 1 = 3

Varje torsdag städar jag.

Varje fredag kommer städerskorna.

Matematik har aldrig varit min starka sida.